That's hot!

Jahapp. Det är med mycket sorg i hiertat jag har beslutat mig för att flytta. Jag lägger härmed ner min bloggkarriär hos bloggspace. Jag skulle vilja tacka mina två trogna läsare för att ni orkar med mina i-landsproblem. För att ni inte ska börja gråta har jag tillverkat en ny fin blogg, där ni kan hålla er uppdaterade på min jakt efter ett skitbra liv. Också skulle jag vilja tacka mina föräldrar för att dom gjort mig till den jag är, min svenskalärare Göran Nilsson; en mycket sympatisk och vis man som inspirerat mig, Marian Keyes samt min gud BlondinBella. Tack som fan.

www.emp2009.blogspot.com

Idag plockar jag. Har nämligen 15 banankartonger fulla utav mitt gamla liv i garaget. Eftersom jag äntligen fått ett hem igen passar det bra att gå igenom dom. Här ska flyttas saker till Malmoe. Det finns bara ett problem, det är inte vidare praktiskt att flytta med hjälp av Swebus. Hej resväskor.

Imorgon ska jag äntligen umgås med mina söta vänner och på Lördag är det feest, ska bli skönt, jag har mer eller mindre börjat växa fast i sängen. Har också hört att min lilla gris är på väg hem från utomlandet. Jag är lite chockad samt imponerad av kärleken. Jag önskar att jag också ska bli så sjukt kär.

Jag borde inte bo hemma, inte ens i en vecka. Jag bara äter&äter&äter. Det är bättre när man är i Malmö, för där finns det ingen mat förutom knäckebröd och havregryn. Har min riktigt tur kan det eventuellt finnas öl eller cola i kylen också. Här hemma finns det en mamma som antagligen lägger hela sin lön på mat. Vi skulle lätt klara ett tredje världskrig utan att behöva svälta ihjäl. Andra positiva upptäckter är att jag gått och fått hängbröst. Fy fan, det trodde jag aldrig skulle hända.

2 mongon som numera bor tillsammans.

Kommer ihåg att jag läste en jävla massa horoskop för 2008 och att alla spåkärringar lovade mig att det skulle bli ett sjukt bra och händelserikt år.

Chillade mest i Januari, Februari och Mars. Jobbade på Icat och bodde hemma, när jag inte intog soffan hemma hos Elin eller Kristin. Söp en hel del, mest i sällskap av Kristin. Fanns det alkoholhaltiga drycker skulle dom drickas upp, oavsett vilken dag i veckan det var. Alla som hade ett normalt jobb ogillade vi. Kristin joinade mig och hoppade också av sin universitetsutbildning.

Var kär på avstånd och det funkade faktiskt över förväntan, även fast det hade sina ups & downs. Eftersom vi inte var tillsammans var det fritt fram att ragga. 2008 var året då det blev fritt fram att ragga på 89:or. Jag skulle faktiskt vilja ta åt mig äran för detta, då det var mitt misstag från början och jag som fick käka alla fördomar. Vidare var det mycket populärt att ragga på skäggiga killar som gärna spelade gitarr eller dylikt. Andra minnesvärda ragg inom vårat gäng var gifta doktorer, piloter, sångare i diverse band på afterworken samt Bonde-söker-fru-deltagare. Vem som stod för det mesta av detta behöver vi ju inte skriva här.

Jag sålde min lägenhet, läs blev lurad av Roger Olsson, Elin sålde sin, Kristin sålde sin och Sophia sålde sin. Detta innebar slutet för Skogsvägen-gänget. Med sorg i hiertat. Inga mer grillfester i trädgården, ingen mer "Delilah" ekandes i trappuppgången och inga mer ostörda måndagsfyllor.

I Mars åkte jag till Athen där det snöade för första gången på 15 år till min stora lycka. Blev attackerad av ett psykfall som tyckte det var skitkul att kasta shotglas, annars var det en mycket trevlig resa. Alex, cepe-Alex och såklart C fanns. Det var också här jag bestämde mig för att åka tillbaka till Kos.

I början av April klippte jag trots högljudda protester av mig mitt långa hår, som jag sparat ungefär hela livet. Hur jag vågade förstår jag fortfarande inte, men jag är nöjd. Kristin var en av de främsta motståndarna då hon trodde att jag skulle se ut som 7th Heaven-tanten.

Den 13:e April åkte jag tillbaka till Kos, det var också i samma härliga veva allting tog helt slut med mr grek. Vilket jag inte var helt glad för, men ärligt talat gjorde det inte häften så ont som det borde. Jag är skitglad på SvettigGrek för att han fick mig att tro på killar igen. Lite iaf. Jag har aldrig träffat och tror aldrig att jag kommer träffa någon igen som var lika envis och orkade ragga i fem månader utan gensvar. Som sagt så är jag tacksam för det och när jag äntligen blev kär så var jag också väldigt kär. Tnx.

Väl tillbaka på Kos var jag sjukt glad. Jobbade på West igen, det här året hade jag världens bästa arbetskamrater och vi hade verkligen en grym sommar. Speciellt har vissa Skåningar kommit att betyda en hel del. Man kan nog säga att jag blev kär i en på köpet också, om än motvilligt, inte minst för att han var från Skåne av alla ställen. Det var även sommaren då syrran också bestämde sig för att bli grek, till mamma och pappas stora lycka. Det innebar att jag fick en roomie. Vissa dagar höll vi seriöst på att döda varandra, men i övrigt var det ändå ganska mysigt. Bestämde mig för att flytta till Oslo efter Kos, men ändrade mig sedan i sista stund för att flytta neråt istället. Uttryck som "Great ass" och "Jättefiiin. På insidan" uppfanns.

Kom tillbaka till Sverige i Oktober, efter några dagar nere i Skåne där jag ännu mer bestämde mig för att flytta dit, åkte jag hem till Kil. Hemma i Kil hade allt förändrats (tyckte jag), ingen fanns kvar. Medans jag luggit och solat hade alla bara försvunnit. Mestadels till Norge, men även Karlstad (ja, det räknas). Livet var tråkigt. Stannade hemma i några veckor innan jag åkte tillbaka till Skåne för att börja leta jobb i Köpenhamn.

I November hade jag ungefär 350 jobb på gång, men plötsligt insåg alla i Köpenhamn att dom hatade mig eller något, eller så hade jag dålig karma, eller så ville Gud inte älska mig, eller i vilket fall som helst gick det åt helvete. Bättre gick det med lägenhet, då Jocke styrde en perfekt central trea i Malmö från den första januari. Så nu var det bara att hitta ett jobb. Varje morgon väcktes jag av Jockes sms "Fixa jobb, NU" och jag kände mig väldigt glad då och inte alls stressad. Som tur var ringde söta Carsten precis innan jag skulle ta livet av mig och gav mig ett fulltidsjobb som servitris på en restaurang i Nyhavn. Världens bästa julklapp.

I slutet av November började jag mitt nya jobb och det var spännande. Euhm. Det där med danskan och att bära tallrikar var inte helt okomplicerat. Dessutom hade jag ingenstans att bo och fick bosätta mig tillfälligt i Ystad, vilket betydde fyra timmars restid per dag.

Den 30:e December, som också råkar vara min födelsedag, fick vi nycklarna till lägenheten och det var också den dagen jag fick sparken. Perfekt tajming. Jag visste liksom inte om jag skulle skratta eller gråta, men man får väl ändå se det komiska i det hela, så jag skrattade. Antagligen är det inte meningen att jag ska bo i Skåne. Det kanske är karman som spökar där igen, eftersom jag i hela mitt liv hatat skåningar och gärna velat skänka bort Skåne till Danmark. Man kanske inte helt plötsligt kan komma och bosätta sig där då. Ett litet plus med det hela är att det var inte för att jag spillde varm choklad över någon (vilket jag visserligen gjorde en gång) som jag fick sparken och jag får jobbet tillbaka i Mars.

Japp, så vare med det. Antar att det hände lite saker 2008 ändå. Den största förändringen var nog ändå att jag har börjat gilla skåningar. Heja.

Jag har alltså hållt ett löfte eller ett och ett halvt om man räknar att jag i ungefär en dag hade både ett heltidsjobb och en lägenhet. Inte så illa.

HIGH FIVE.